Veritas (Aequitas??)

EGENTLIGEN bör jag alltid se det såhär: att jag gör det bästa jag kan och kan inte göra mer, jag använder min handledning till max så länge jag går här. Räcker det till en C-uppsats inom deadline så fine. Annars får jag göra det sen.
Det är ingen lek att som absolut första akademiska och vetenskapliga text göra en C-uppsats. Det måste jag och omvärlden inse.

Jag pratade med andra med samma erfarenheter igår, de kände att de först nu, ett halvår senare lyckats förstå vad det handlar om. Knäckt koden. Förstått hur det hänger ihop. Jag kan nog om ett halvår gå i god för den erfarenheten. Ingenting har hunnit smälta ännu.

Utifrån dessa förutsättning gör jag vad jag kan utan att tappa fotfästet.