Så gott som jag kan

Idag har jag gjort vad jag kunnat. Använt varje timme och strötid åt att fördjupa mig i Web 2.0. Jag tycker mig börja få en partiell förståelse åtminstone.
Jag hoppas min förmåga räcker att ro det här projektet i hamn, det borde gå.

Det är ibland kämpigt att lyfta sig ur förutbestämda uppfattningar och fastna i en problematik som triggar ens ideologier. Som t.ex. att Web 2.0 är så gott beroende av JavaScript och att 10% av webbens resenärer inte har det installerat eller påslaget (enligt W3C). Jag måste lämna det och gå vidare, för även om det är intressant och jag säkert kommer ta upp det så kan jag inte följa den tråden, det färgar mitt tolkningssätt för mycket.

Det är svårt med själva undersökningen också, jag känner inte det finns tid. Jag måste först hitta respondenter för att sedan utföra användartester som det redan finns grymma simulatorer för därute. Eller de simulerar inte den personens unika behov och så vidare men de validerar det rent tekniska enligt tillgänglighetsstandarder mycket exakt. Kompletterar jag det med en egen analys t.ex. av språkbruk och navigationslogik etc. så känns sajten redan hårdanalyserad. Hmmm.

Jag kanske kan göra något med enkäter ändå, som kommer indimpande längre fram under tiden jag läser in mig ytterligare på Web 2.0, W3Cs och intresseorganisationer för de med funktionsnedsättningar. Samt söker nån intressant teori att kavla fram och tillbaka med empirin. Det kan bli ett helvetes bak. Här nalkas vete(nskaps)bullar. Höhö ^,^