Antagen

Nu har jag iaf blivit antagen till Internetprogrammering 2 vid Nätuniversitetet, på Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet/KTH.
Elaka de är som inte ger mig handledning i PHP >_<

Det finns en risk att jag kommer maila Mats sådär inofficiellt om det blir total kris. Så kan jag betala han konsultarvode om det behövs!

Jag kör på den nu och får ta C-uppstatsen vid ett senare tillfälle när jag är mer redo. Men jag kommer att assa en del framöver, beroende på hur mycket jobb det är med ovanstående kurs.

Beslutet innehåller massor av ambivalens helt klart. Det är egentligen omöjligt att avgöra vad jag vill göra, om jag vill fortsätta eller pröva på något annat. Ena minuten känns det helt rätt att plugga IP2, andra minuten känns uppsatsskrivande hyffsat vettigt. Så har det varit i veckor nu och nån stans måste jag ta ett beslut. Det här är kanske inte det viktigaste beslutet jag tagit men verkligen de mest kluvna.

Jag skulle lika gärna singla en slant.

Decision Pending

Beslutet väntar. Jag hittar nog ett svar. Tills vidare måste jag strukturera lite Vad jag vill. Sen får vi se om dessa viljor är vettiga eller bara egocentrerade drifter.

Kanske är det så, att jag måste inse att arbeta på projektet att bli lärare inte är min drivkraft just nu.

Saker jag inte vill

• Göra en C-uppsats
  • Jag känner mig inte mentalt redo. Har ingen aning om vad jag håller på med (tack Inez ^^). Helheten har inte ens sjunkit in litegrand, jag behöver mer övning innnan jag ger mig in i skrivandet. KÄNNS det som, men den sidan av myntet får ingen som helst uppmuntran från omvärlden. Där är det knoga på och pressa pressa pressa leva sitt livsprojekt och ta för sig på smörgårdsbordet. Dagens påminnelse: vad andra vill är inte alltid vad jag vill.
• Falla
  • Det kan jag undvika igenom att minska press, stress, tvång och tristess (se ovan...)

Saker jag vill just nu

• Koda hemsidor
  • Lära mig mer om serversideprogrammering, ECMAScript, standarder och tillgänglighet.
• Jobba
  • För att få hjälp att bygga upp en stabil daglig rutin. Gärna något intressant jobb. Som att assistera :)
• Jobba med visuell och programmeringsbaserad kreativitet
  • Inte med textbaserad kreativt arbete som jag bevisade under mitt år på folkhögskolan inte är min kopp thé.
• Träna - kanske Simma?
  • Skapa mer tid med hjälp av struktur och tomma kvällar utan plugg. Det skulle nog ett läshuvud klara, att göra C-uppsats på dagen och lämna kvällen fri. Men jag är en chaotic-brain-deluxe.




Det som talar för plan B som mellan raderna manifesterar sig i lista nr 2 ovan är att jag har två hemsidejobb på G och asstider att tacka ja till samt en ansökan till kursen Internetprogrammering 2 som väntar på att läggas in i SU/KTHs ladok.

Veritas (Aequitas??)

EGENTLIGEN bör jag alltid se det såhär: att jag gör det bästa jag kan och kan inte göra mer, jag använder min handledning till max så länge jag går här. Räcker det till en C-uppsats inom deadline så fine. Annars får jag göra det sen.
Det är ingen lek att som absolut första akademiska och vetenskapliga text göra en C-uppsats. Det måste jag och omvärlden inse.

Jag pratade med andra med samma erfarenheter igår, de kände att de först nu, ett halvår senare lyckats förstå vad det handlar om. Knäckt koden. Förstått hur det hänger ihop. Jag kan nog om ett halvår gå i god för den erfarenheten. Ingenting har hunnit smälta ännu.

Utifrån dessa förutsättning gör jag vad jag kan utan att tappa fotfästet.

Skräp (gnäll men sanning)

Nej det här går ju inte alltså. Jag vill inte göra det här. Jag har inga problem med att slita som ett djur med att få någonting klart och kanske t.o.m. bra. Men då måste jag ha ett intresse i det, tycka det är lite roligt emellanåt. Det här är ju verkligen bara pest för det allra mesta.
Under A- och B-kursen jobbade jag typ 10 timmar om dagen och det var roligt nästan hela tiden, här i C-kursen saknas all motivation och glädje.

Det tråkigaste i den här historien är ju givetvis att jag måste revidera min uppfattning om framtiden. Sånt skapar alltid rädsla. Jag orkar inte bli lärare om jag skall läsa sammanlagt ett år saker jag inte vill (2 st C-uppsatser, kanske fler).

Ja jag tänker på att lägga ner den här idéen med C-uppsats. En stor del av mig vill det. Men jag vill inte ge upp tanken att bli lärare, undervisa vill jag göra i någon form. Det är roligt.

Det är alltid lika, man har ingenstans att fly heller liksom. Inget jobb som går att kasta sig över till, inga andra studier. Möjligtvis har kan jag hitta några hemsidejobb att göra vid sidan av, men de måste vara så pass skarpa att de betalar brödfödan. Sen kan jag ju försöka hitta fler asstimmar. Men som sagt, det skall täcka upp 7000 minst. Kärvt.


Nej såhär får det bli. Måste ha en paus iaf. Har jobbat över all ledig tid och helger. Tänker konstant på det här och saker kring C-uppsatsen; har blivit totalt brainlock.
Så idag skall jag inte göra någonting med C-uppsatsen.

Så gott som jag kan

Idag har jag gjort vad jag kunnat. Använt varje timme och strötid åt att fördjupa mig i Web 2.0. Jag tycker mig börja få en partiell förståelse åtminstone.
Jag hoppas min förmåga räcker att ro det här projektet i hamn, det borde gå.

Det är ibland kämpigt att lyfta sig ur förutbestämda uppfattningar och fastna i en problematik som triggar ens ideologier. Som t.ex. att Web 2.0 är så gott beroende av JavaScript och att 10% av webbens resenärer inte har det installerat eller påslaget (enligt W3C). Jag måste lämna det och gå vidare, för även om det är intressant och jag säkert kommer ta upp det så kan jag inte följa den tråden, det färgar mitt tolkningssätt för mycket.

Det är svårt med själva undersökningen också, jag känner inte det finns tid. Jag måste först hitta respondenter för att sedan utföra användartester som det redan finns grymma simulatorer för därute. Eller de simulerar inte den personens unika behov och så vidare men de validerar det rent tekniska enligt tillgänglighetsstandarder mycket exakt. Kompletterar jag det med en egen analys t.ex. av språkbruk och navigationslogik etc. så känns sajten redan hårdanalyserad. Hmmm.

Jag kanske kan göra något med enkäter ändå, som kommer indimpande längre fram under tiden jag läser in mig ytterligare på Web 2.0, W3Cs och intresseorganisationer för de med funktionsnedsättningar. Samt söker nån intressant teori att kavla fram och tillbaka med empirin. Det kan bli ett helvetes bak. Här nalkas vete(nskaps)bullar. Höhö ^,^

Prio-lista

Kände att jag måste ha min interna prioriteringslista uppskriven här också, så jag kan återkomma till den och påminna mig själv. Den kommer nog uppdateras framöver allteftersom jag känner vilket mer ansvar som vilar på mina axlar.

1. Mitt eget tillfrisknande och min egen hälsa
2. C-uppsatsen
3. Övriga studieuppgifter
4. Fristående idéella projekt/plikter
   

Att göra

Frukost idag bestod av grovt lantbröd, smör, hommus, soltorkade tomater, alfalfagroddar, gurka, rödlök, färsk basilika, mustigt roibosthé och en förminskad stressklump i magen jämfört med igårkväll.
Ja det mycket att göra och det enda att göra åt det är att göra nått åt det. Jag har energistjälande processer vid sidan av mitt praktiska liv men har ändå idag (kanske för första gången på länge) hopp om att det kommer gå vägen. Andra har gjort det, så jag skall klara det likaså.

Jag har börjat på en To Do-lista, där jag inte lagt ditt allt utan till att börja med det som är mest kritiskt.

• Förstå/hitta det centrala i Web 2.0-begreppet.
• Förbered frågor/enkät inför respondenterna
• Hitta respondenter (urval? vart?)
• Asplund "om undran inför samhället" (ca 1 h/dag)
• Enkät-formulär (liknande kursutvärderingen)
• Rapporten till 20:e
• Få ner teori/empiri/struktur till 23:e. (O.O!)
  

Framåt

Nu har jag tillbaka till ritbordet igen. De idéer till C-uppsats jag haft har visserligen varit intressant, men de har alla haft en gemenskap nackdel: de innehåller ingen nyfikenhet och undran.

Det är där jag är nu, letar efter någonting inom ett intressant ämne som engagerar men där det finns luckor och frågetecken i min kunskap. Det är svårare än jag föreseställt mig. Hmm.

Ämnet Tillgänlighet (och Webbstandarder) känns bra, och jag är där ingen mästare på nått sätt, så det BORDE finnas något bra där.

Arbetsbelastningen, min oerfarenhet vad gäller vetenskap och personliga problem vid sidan av studierna gör att jag överlag har hemskt svårt att fokusera. Jag känner tendenser hos mina fellow C-uppsatsskrivare att avhoppning av kursen lockar, men ambivalensen är stor. Likaså hos mig. För OM jag skall bli lärare så är det här enda vägen, det är möjligt att det finns ett bättre tillfälle att göra den, men inte så mycket bättre.